En svensk i Köpenhamn

av Martin Kjellberg

Ryttare på toppen av en kulle. Cuba 2011

Nu kör vi sa polisen.

2011 var ett händelsrikt år som innebar fler förändringar i mitt liv än jag någonsin upplevt tidigare. De flesta var nog påtvingade på ett eller annat sätt, men det fanns också en del som jag själv ville införa. Jag känner mig själv rätt bra, så jag vet att jag ibland måste tvinga mig till nya utmaningar istället för att gå den lata, nedförsbackiga, medvindiga, följa-flocken-vägen. Du vet själv vilken känsla jag pratar om.

Säg att du har två val. Gå till gymmet, eller slappa framför tv:n för att det har varit en så himla jobbig dag. Då är det lätt att välja tv:n, inte sant? Det här är ett dilemma jag har brottats med så länge jag minns och till slut har det alltid varit tv:n, eller något liknande som har vunnit istället för det som kräver lite extra av en. Men på grund av 2011 så kom jag till insikt att jag verkligen inte ville vara den personen längre. Verkligen, verkligen inte! Så jag gjorde en lista över vad jag ville göra, åstadkomma och uppleva.

Det är inte den vanliga listan med nyårslöften, som att gå ner i vikt, sluta röka, motionera mera etc., utan mer... vad ska man säga... produktiva saker. Saker som berikar mitt liv. Saker som fyller ut det där tomrummet som ligger och gnager.
Mer om listan en annan gång, men idag börjar jag beta av två av punkterna:

1. Börja programmera igen.

Jag har inte lyft ett finger för att arbeta med något personligt projekt sedan i april. Jag kunde helt enkelt inte. Jag hade ingen lust eller inspiration och jag var alldeles för rastlös för att sitta still när jag var ledig. Och en sak till.
Jag blir lätt besatt av vad jag än företar mig, så jag ägnade oändligt många kvällar och nätter på att programmera, och så här i efterhand kan jag konstatera att det var en stor, bidragande orsak till att min kärleksrelation gick åt helvete. Det kan man ju förstå, att även om det är attraktivt när en person brinner för något, så kan det bli för mycket när den personen brinner mer för sin dator än för sin livspartner. Så vetskapen om att mitt intresse för programmering delvis gjorde att min flickvän gick ifrån mig gav mig en riktigt dålig bismak som jag inte kunde ignorera.

Men för några veckor sedan kom jag på mig själv att börja fantisera om diverse olika projekt som hade varit kul att göra, och sedan dess har det grott i mig och jag har för första gången i en lång tid känt en riktig lust till att bygga webgrejer igen. Men för att vara säker på att inte upprepa mina gamla mönster så ska jag göra det här lite annorlunda den här gången.

Jag ska avbryta så fort inspirationen tryter, istället för att försöka forcera fram resultat. Då fortsätter det att vara kul och går inte över till ett tråkigt arbete som mest går ut på att stirra på skärmen.
Och jag ska inte prioritera programmeringen över relationer. Det får aldrig någonsin ta överhanden som det gjort tidigare.

Det är en hobby, inte en livsstil.

2. Börja skriva.

Jag är rätt okoncentrerad. Jag tänker alldeles för mycket. Och jag glömmer fort. Problemet med den kombinationen är att man ofta tänker samma sak om och om igen. Så min idé var att om jag skriver ner vad jag tänker så kanske man börjar lägga fokus på nya tankar istället för att älta gamla saker.

Det är definitivt en utmaning, för let's face it, jag är en punktlistmänniska. Sist jag skrev mer än femhundra ord var i mellanstadiet. Jag gillar inte att läsa ordbajseri, men jag inser att jag nog är rätt duktig på det själv, speciellt efter att ha granskat den här texten. Men allt handlar om övning och erfarenhet, så jag ska sträva mot mindre utfyllnad och mer innehåll, jag lovar!

Om en svensk i Köpenhamn

Jag flyttade till Köpenhamn för 4-5 år sedan (kan här tillägga att jag inte är så bra på datum och tid, det fastnar helt enkelt inte), lite på grund av ett nytt jobb men mest på grund av den här söta danska tjejen som tog mig med storm med sin charm och livsglädje. Jag var dessutom rätt trött på Malmö och mitt företag, så det kändes helt naturligt att lämna Sverige och börja på nytt i Danmark. På den här sidan sundet möttes jag av den välkända danska hyggen (som faktiskt mest handlar om att röka och dricka öl), men insåg också rätt snabbt att den mest gäller danskarna, inte oss invandrare. Men mer om upplevelserna i Köpenhamn senare.

I vilket fall som, jag vill börja dela med mig av tankar, livserfarenheter och programmeringsrelaterade issues, allt ur perspektivet av att vara en smått förvirrad svensk i Köpenhamn.

Tack!